Från hallonbebis till levande knodd

Idag har min lilla älskling haft en kräkdag. Ingenting hon ätit har fått stanna kvar...har fått mata henne nästan varje timme. Bara man tar i henne så kräks hon. Men hon är pigg och glad och pratar och viftar med armar och ben. Det är nog jag som mår dåligt för det, inte hon. Kännde förut att jag bara ville gråta. Bara för hon kräks!? Hormonerna är lite jobbiga ibland.
Mitt lilla hjärtegryn!