Från hallonbebis till levande knodd

Visst finns det plats för två att leka!



Puss!

Hänga bäsitten = hänga på babysittern
bölle = bulle

mamma, hä sitte ja! = mamma, här sitter jag!
ja hämta nannan apa. = jag hämtar en annan apa.
hoppsan, va hände!? = (sa hon när hon ramlade)

I helgen var vi på UnderbaraBarn-mässan i Älvsjö medans fian var hemma med farmor och farfar och busade hela helgen.
Vi shoppade såklart en hel del.
Vi hittade en "Liten Skär"-poster ("Liten Skär" som är en bland de Brokiga, som Stina Wirsén tecknat), och så hittade vi så fina kuddar med Brokiga-figurer på. Vi köpte postern, men inte kuddarna.
Så nu när jag kom hem var jag ju tvungen att pyssla ihop en kudde med Brokiga-motiv, för jag kunde inte riktigt släppa dom där kuddarna vi såg på mässan.

Här är postern:

Och här är pyssel-resultatet på kuddarna:




Vi hittade även en sån fin Lundmyr-pyjamas som vi köpte till Tuvalisa. (Storlek 80 fanns det bara, men chansade för den såg så stor ut. Och japp, den passade min lilla älskling!!!)


Hittade även ett par jättefina orangea mjukisbyxor, från märket Kameleont. Var sådär riktigt stark, härlig orange färg så var bara tvugna att köpa dom! Vi hittade sen en tunika, med en söt liten uggla på, som passade till byxorna (på Lindex), o så köpte vi även en luvtröja och en bamse tröja på KappAhl (När vi tog ett litet shopping-stopp på hemvägen).




Vi kom hem med ganska mycke fynd från mässan. Fian var lycklig över att få gå igenom "sin" kasse. Men sen var det mest kassen som var roligast, för det var en väska *s* (väskomanen)

Pippi Långstump är Tuvalisas favorit just nu. Hon vill helst ha pippi på alla sina kläder. Hon har tights, klänning och stickad pippi-tröja, så vi försöker matcha bäst vi kan till dom plaggen.

Idag när hon skulle till dagis var hon så stolt i sin "pippi lööp"-klänning!
(o de "matchande" libero-fotbollsstrumporna gjorde ju pricken över i ;-))


Klicka på bilden för att se en film när hon äger "pippi lööp".


Får sån lust att bara shoppa järnet med pippi-plagg så hon faktiskt kan ha allt med pippi på *s*

Fian härmar i stort sett allt man säger nu. Hon börjar prata riktigt tydligt och kan härma de flesta orden vi säger riktigt "rent".
Men ibland kan det vara jobbigt att ha en liten papegoja i hälarna *s*

Nu har jag sytt en Bamsen (Lotta på Bråkmakargatan-grisen). Dom jag sett på nätet och i butik är inte så lik Lottas Bamsen (från filmen) som jag vill ha. Så jag hittade ett mönster på en gris på Martha Stewarts hemsida, och så ritade jag om mönstret lite och sydde en Bamsen-gris!
Här är resultatet:

Blev så inspirerad av en artikel (av Månadens mamma) från senaste numret av Vi föräldrar, där det verkligen kändes som det kunde varit jag som skrivit artikeln. Nu var det några dagar sen jag läste artikeln, så lite av det som flög genom min hjärna då minns jag inte, men måste i varje fall skriva av mej lite.

Innan jag blev gravid, innan Tuvalisa var på gång. Så hade ju många ggr tankarna om barn dykt upp. Barn var självklart, för mig, att jag skulle ha.
Så kom den dagen då jag blev gravid. Då stickan visade plus och lyckan verkligen steg inombords. Började drömma och se framför mej den lilla söta bebisen som vilade i min famn. Som låg där och jollrade.
Och så blev det ju. Hon var så underbar, hon var mitt lilla hjärta där i min famn. Hon jollrade, hon "pratade" och hade sitt underbara lilla charmiga sätt och sina stora ögon som tog världen med storm. Jag drog den där barnvagnen så stolt, ville visa hela världen att jag var mamma till den här lilla underbara.
Min lilla sötnosa växte på och fick mer vilja och blev mer egensinnig, mer otålig. Och så kom två-årstrotsen strax efter hon blivit 1,5 år. Hennes tålamod är noll, det har hon ärvt av sin far. Går det inte som hon vill blir hon arg på två röda. Är hon i en situation där hon inte riktigt vill, blir det genast protester. Blöjbytet är vissa dagar en kamp, för hon vill ju egentligen inte alls ha blöja på sig. Ja den biten fanns inte riktigt med i ens skönmålade drömmar om livet som mamma. Man liksom missade den biten. Att hon skulle växa upp och bli större. I min värld är hon bara underbar liten minibebis och sen stor och flyttar hemifrån och jag står där och gråter på trappan när sista kartongen bärs ut för jag inser att min minibebis inte är mini, eller ens bebis, längre.
NU står jag här med min trotsiga lilla tvååring. Min lilla envisa fia. Min UNDERBARA fia. Jag älskar mitt lilla hjärta, min stora lilla minibebis, trots hennes trots. Trots hennes bråkdagar, hennes sämsta tålamod och hennes blöjfajter. Jag älskar henne så mycket. Men speciellt hennes dagar då hon bara är sådär go och ger en pussar och kramar och bara strålar. Ger en världens leende, håller en i handen, tokskrattar när man springer sida vid sida med henne, visar en en teckning som hon ritat och säger högt "titta mamma, titta!". Ja allt hon gör älskar jag ju! Även om man kanske älskar bråkdagarna lite mindre.

Idag var vi på fians simkurs, som varje söndag. Klädsim med flytväst stod på dagens "övning". Fian tyckte inte det var så jättekul, men nöjde sig ändå att flyta en stund i varje fall.
Algot och pappa satt på kanten och kikade på.







Sen när vi kom hem tog fian och Algot sitt första bad i badkaret tillsammans!
Tuvalisa tyckte badstolen och Algots snopp var mest fascinerande.

Nu har höstvindarna börjat blåsa in, så nu blir det till att mundera lite mer när man ska ut och leka. Men det är så himla fint ute med alla löv i alla härliga färger. Fian och jag plockade lite fina löv och lekte lite i lekparken idag. En mysig höstlekstund i det fina vädret.

Igår var fians och Algots gammelmoster här och hälsade på. Hon kom med massa presenter. Tuvalisa fick en dockvagn! Hennes lycka var fullbordad. Hon gick runt med vagnen från hon fick den, och släppte den knappt förrns det var sovdags på kvällen.
Vagnen har verkligen funktioner till max. Går att vinkla sits och fotstöd i alla möjliga lägen. Det var med en mjuklift och en åkpåse. Varukorg under vagnen och så är den ihopfällbar. Ja det känns minst sagt som en ganska avancerad dockvagn om man tänker på dom man själv hade när man var liten....
Fian älskar sin dockvagn!



Idag hade hon stoppat om dockan i vagnen, med sin "snutte"-filt som täcke. Apan fick sova i mjukliften och själv la hos sej på golvet intill och skulle sova hon också.


Så nu har hon "bara" tre dockvagnar. Vi har en hel vagnsparkering här i vardagsrummet snart. Måste nog ta och fundera på nått bättre ställe att ha allt. Kanske rensa ut lite, och flytta om lite i fians rum så lite kan få vara där. Nu känns det mest som det är en leksaksaffär här i vardagsrummet, för det är så belamrat med alla leksaker som tar sån plats. För ja, på det, så har även rutschkanan fått komma in från balkongen för hon älskar att åka och kan roa sej bra länge med den! O den tar ju lite plats den med....

Häromdagen var vi på kvällsmiddag och lekdejt hos Signe.
Algot satt i babysittern och Tuvalisa visade stolt upp sin lillebror för Signe.
Signe kikade på honom och drog han lite i handen och klappade i ansiktet. Han är ju ganska spännande att både kika och känna på när han är så liten. Som en levande docka nästan.