Från hallonbebis till levande knodd

Så kom äntligen dagiskorten efter flera veckors väntande! Tyckte först inte att bilden blev sådär jättebra. Hon såg så allvarlig ut, sådär sammanbiten som hon så sällan är. Hon är ju min vilda fia som spexar framför kameran och inte sitter still på ett ställe för länge. Det är sällan man ser henne så lugn och allvarlig. Men när jag fick titta på bilden lite mer, känna in den så är den ju verkligen hon. Den "har fångat hennes själ" som fians mormor så fint sa.
Ja, det blev faktiskt riktigt fint!



O jag kan inte bestäma mej för om svartvitt eller färg är finast. Får grunna på det innan kortet åker in i en ram!

Fian busar och tokar sej hur mycket som helst och hon tokskrattar när man snurrar gungan, så hon snurrar o snurrar o snurrar tills hon bli alldeles snurrig. Eller om man hänger henne upp-o-ner så hon får gå med händerna i golvet. Vi leker ofta jaga och springer mellan köket och vardagsrummet runt, runt och sen bort i hallen och in på hennes rum. Så springer och springer vi tills hon blir alldeles trött. Och hon skrattar hela tiden.
Vi gör fula miner och lipar åt varann. Vi bara tokar oss. Vissa dagar blir bara tokdagar då allt blir tok. Sånna dagar är alltid så härliga då man får höra henne skratta så mycket! För mitt i allt tjorv och trost så är skrattstunderna så underbara!

"Så, så försök och le"....:


(jäsp, vad det här var tråkigt mamma):


Duger det här leendet då, mamma!?:


Nu tittar i varje fall jag RAKT in i kameran, då borde det väl bli bra va!?:


Puss lillebo Agot:


Vad är det mamma vill egentligen, visst var det här rätt lamt va!? *håller med varandra*:


Mina små nissar!
Julkort är i varje fall nu beställt! :-)

Förra helgen var vi på julmarknad ute på Alnö. Var en liten liten marknad med en del hantver och lite annat. Jag köpte en liten tomtefamilj på sten till min samling och Tuvalisa fick en Pippi-väska. Vi avslutade den stunden på marknaden med korv o bröd. Sen åkte vi ner på stan och tänkte kika på Lyslördag. Men fian ville inte alls kika på lyslördag utan var bara missnöjd hur vi än gjorde så vi fick åka hem innan lysandet hade börjat. Men hon var i varje fall nöjd en liten stund, med sin nya Pippi-väska i handen, medans hon kikade på de fina marschallerna.



Missnöjd fia och en sovande Algot med mössan över ögonen:

Den 10e november kom den första snön. Med råge! Det kom över 3 decimeter redan vid första snöfallet. Så det blev en snabb växling mellan höst och vinter, från ena dagen till den andra.



Så nu är det fulla vintermunderingar och pulsande i snö och oskottade vägbanor som gäller. Jag kännde mej inte alls redo för vinter i år, jag hade hellre gått direkt till våren faktiskt...
Men ska bli kul och se om Tuvalisa gillar pulkan det här året, förra året dissade hon den.
Och ska ta och bygga snögubbe och snölykta i trädgården. Tror nog hon kan tycka det är kul att kika på snögubben utanför fönstret varje dag!

Nu när fian går upp och öppnar dörren när hon ska sova, så har vi försökt skjuta lite på sovtiden. Förut lekte hon ju en stund på sitt rum innan hon la sej i sängen och somnade. Nu vill hon komma ut till oss, så hon öppnar dörren lite försiktigt och står i dörrgläntan och kikar ut (ropar på oss ibland). Kommer vi och säger att hon ska lägga sig eller går in och lägger henne, så gnäller hon och vill inte alls. Men efter några gånger, ca 3-5 ggr så ligger hon kvar i sängen och somnar efter en stund. Så egentligen är läggningen inte så väldans svår nu heller.
Blir lite mer gnäll, envishet och "elaka föräldrarna". Men hon finner sej ju ändå hyffsat snabbt och accepterar att det är sovtid.
Hon har även börjat komma upp nu på mornarna själv och öppna sin dörr och komma in till oss när hon sovit färdigt. Förut ropade hon på oss när hon vaknat, så kom vi och hämtade henne.
Ibland nöjer hon sig med att ligga i vår säng en stund, om hon vaknar väldigt tidigt. Men oftast vill hon gå upp.
Då är det Pippi eller Emil på teve som gäller, och youghurt och macka. Ibland kan man själv gå och lägga sig i sängen en stund till, men ibland vill hon att man stannar uppe.

Har varit ett tag av mycket trots och gnäll ett tag, så då har mornarna varit ganska kaotiska. Men nu börjar det faktiskt vända. Nu är hon nöjdare och gladare och leker på bra utan att få utbrott. Hon försöker en extra gång att få det att funka innan hon gnäller, istället för att få utbrott när det inte går som hon vill. Hoppas på att det är en harmonisk period nu ett tag. Tycker trotsperioden varat så länge nu. Men hon lär sig ju så mycket nu, så mycket på en gång. Hon vill så mycket och kan faktiskt mycket också. Men man förstår ju att det kan vara frustrerande när så mycket händer på en gång i ens kropp och vilja.

Hon kan ta av och på sig kläderna helt själv. Även blöjan. Oftast hamnar det tom. åt rätt håll. Kan bli lite bak-o-fram ibland, men hon är faktiskt väldigt duktig på att se det själv. Hon kan tom. ta på sig ytterkläderna själv, om man hjälper till att få jackan rättvänd och dra ihop dragkedjan en bit. Skor och täckbyxor och overall grejjar hon själv.
Vantarna får hon också på. Fingervantarna får man styra i fingrarna lite, men ibland får hon till även dom.

Hon har en pippi-period nu och älskar allt som har med pippi och göra. Speciellt i klädväg. Hon vill ha Pippi på kläderna och helst Pippi-flätor på mössan. Man får hitta på att det är Pippi-kläder ibland bara för att få på henne vissa plagg. Men då är de även Pippi-plagg i fortsättningen sen, för hon glömmer det ju inte ;-)
Och nu får man heller inte ta fram kläder som hon ska ha på sig, utan hon ska välja själv. Får hon två alternativ kan det gå, men oftast vill hon rota bland kläderna själv och välja. Så matchande och vettiga kombinationer får man oftast glömma.

Här är en av hennes egna kombinationer (för mössa och täckbyxor kan man visst ha inne!) Tuvalisa a la ghettostyle with a folklore-twist:

Ja ha = jag vill ha
Ja titta Emi = jag vill titta på Emil
Pippi Lööp = Pippi Långstrump
He Nisså = Herr Nilsson
Lia gubbe = Lilla gubben
Hallå!!! = (säger hon när man inte hör/lyssnar)

Hon har börjat sjunga en massa:
"Ja må ja leva, ja må ja leva. Ja må ja leva. Undja åj"
"Bä, bä vita lamm. Ha du nåon... Ja, ja sära barn. Säcke full"
"Lilla. Akta dig. Akta dig. Lilla. Akta dig"
"Lille katt, lilla katt. Lille ko, lille ko"

Det är ju dom där småstunderna då mammahjärtat värms som man verkligen lever för!
När man blivit upprörd på fian för hon gjort nått hyss eller nått hon inte får så kan hon ändå ibland krypa upp bredvid en, sätta sig tätt intill. Klappa en på kinden lite varsamt med handen, hålla kvar handen och stryka ens kind med tummen och säga "Mamma" sådär lugnt och kärleksfullt och sen ge en en kram. Hur KAN man då ens ha kvar en endaste gnutta upprördhet. Då måste man ju bara smälta och inse att trots hennes trotsstunder så är hon ju världens goaste lilla fia. Min lilla skrotnosa! <3

Efter vi kom hem från Västerås åkte hela familjen på en rejäl förkylning. Tuvalisa som så sällan blir sjuk, blir verkligen genomsjuk när hon väl åker på något. Så hela veckan har hon bara legat i soffan, pluttan. Inte orkat nånting. Bara legat still (!) och kikat på Pippi, gnällt lite, sovit en massa och varit hes, snörvlat och hostat.
Känns verkligen ont i mammahjärtat av att se henne så olik sig själv.
Sista dagarna har det som tur är börjat vända. Hon är piggare och uppe och leker lite mer. Hon är fortfarande gnällig och rastlös då hon fortfarande inte får gå ut så hon riskerar att bli kall. (Vi har bara tagit några snabbpromenader ute i vagnen sista två dagarna, för att få lite luft iaf.)
Pappan har hostat och hostat så man trott hans lungor ska sprängas. Lite otäckt.
Algot och jag har nog mått bäst. Vi har bara småhostat och snorat lite.

Men nu när fian äntligen börjar bli frisk, så åkte jag på feber idag! Var heeelt slut! Jag tvingade mej själv ut på en promenad för stämningen här hemme blev ohållbar. Fian gnällde och gnällde och började bara trotsa och hitta på hyss. Och jag kännde hur jag bara blev en nejsägande, negativ, otålig, skitmamma. Det hängde liksom otrevlighet i luften hela förmiddagen just för att jag var så slut och helst ville ligga på soffan, medans fian precis fått tillbaka sin energi efter sjukpärsen på en hel vecka. Så jag förstår ju att efter en vecka inomhus, så vill hon inte ligga still och vara inne. Så jag tog mej ut. Jag tog en alvedon, gick igenom en redig grinpärs från båda småfisarna medans jag försökte få på oss alla ytterkläderna och få med det som behövdes på promenaden.
Så kom vi äntligen ut! Jag var redan helt slut. Men försökte andas lite extra mycket frisk luft och ta lite nya tag. Algot somnade ganska direkt i selen och fian ville inte gå utan åka vagn. Så jag tog oss till affären, handlade lite och kämpade hem. Lite luft fick vi i varje fall.
Men fian var inte så mycket lyckligare när vi kom hem sen heller. Det blev trots till tusen resten av eftermiddagen. Jag var så trött på henne. Så trött på alla hennes utbrott, gnällighet och kastande av saker att jag bara ville dra en filt över mej och gråta. Jag ville sova bort min feber bara.
Men på nått vis tog vi oss till kvällen. Fian fick ta ett bad och var hyffsat nöjd en stund och sen lite glass på det. Så kom pappan hem från jobbet och vi fixade kvällsmat och sen blev det dags för läggning.

Men inte ville hon sova! Och nu, just idag, kom hon på att hon ju faktiskt kan öppna sin dörr och gå ut även på kvällarna. (Hon öppnar den, och andra dörrarna på dagarna, men har alltid låtit dörren vara på kvällen). Så nu är våra lätta drömläggningar över! Hon har alltid varit så lättläggd. Sen vi tog bort sidan på hennes säng, för ca 7 mån sen, har det bara varit att läsa sagan, pussa gonatt och gå därifrån och stänga dörren. Så har hon ibland lekt en stund själv och somnat i sin säng efter ca 30 till 60 min.
Alltid somnat i sängen, inget tjorv, inget gnäll, ingenting!
Men idag började hon med att öppna dörren, tjura på och vägra gå och lägga sig. Bara grina när vi sa att hon skulle sova. Så öppnade hon dörren flera gånger. Vi fick stå utanför dörren en stund så hon slutade öppna. Hon kikade ut flera ggr för att se om vi stod där. Och stängde sen dörren själv.
Och sen la hon sig i sängen. Insåg att hon inte kom nån vart med tjorvandet och accepterade att det var sovdags. Tog ca 30min innan hon kommit på det. Men hoppas vi slipper det här tjorvandet varje kväll nu.
Vill ju va en av de få som faktiskt har en 2,5-åring som går att lägga lätt! Allt för lätt kanske!?

I helgen (torsd - sönd) var vi i Västerås och firade en tidig jul med moster, "morbror", kusin,  morfar och gammelfarmor.
Bilresan dit gick riktigt bra. Lillebror sov hela tiden och Tuvalisa satt och sjöng med musikskivan och pratade med sin apa och docka. Vi stannade för ett matstopp, men där fanns ett lekrum så Tuvalisa åt en liten bit av mackan, en tugga av kakan och drack några klunkar festis bara. Det var för kul att leka, så maten hade hon inte tid med.

Väl framme fick hon äntligen träffa moster Liza som hon tjatat om att träffa hela bilresan. Även "Moffa" stod på listan av mest angelägna att träffa.
Vi installerade oss i gammelmosters hus och umgicks en stund med henne o familj innan dom begav sig av. (Dom körde ner till moster Lizas hus, i Lidköping, för att bo där. Lite "house-swopping").
Tuvalisa och Victor började leka lika bra som vanligt. Så kul att dom funkar så bra ihop trots att dom ses så sällan.
Lite mer fajter va det ju nu, men det är ju lite att dom är i "Min"-åldern också.

Vi tog det lugnt på torsdagen då vi anlände och installerade oss mest. Glada o se varann.
På fredagen blev morgonen lite seg, då fian var dödstrött. Hon blir det av nån anledning dagen efter hon åkt långt. Hon däckade i pappas famn på soffan.


Men efter lite frukost, ett bad och lite bus med Victor så var hon så gott som sig själv igen. Så vi tog oss till Busborgen, på Kopparlunden, och busade och lekte fram till lunch.



Sen blev det sovdags på vägen därifrån (Tuvalisa o Algot somnade båda två i syskonvagnen. Första gången de sov där tillsammans!).
Och på eftermiddagen lekte vi lite i en närliggande lekpark.


På lördagen tog vi heldag utomhus och for med morfar till Björnön. Vi lekte i lekparken där, matade fåglarna med gammalt bröd, tog en långpromenad i det fina höstvädret (så barnen fick sova) och grillade sen lite korv.
En riktigt härlig dag!





På kvällen sen följde morfar med oss "hem" och hämtade upp gammelfarmor på vägen (hon stannade bara några timmar) och vi firade vår lilla jul. Åt god julmat (korv, köttbullar, potatisgratäng, julmust och julgodis) och så öppnade vi julklappar.

Tuvalisa fick en Brio-spis och en kastrull av morfar och Lena. Men eftersom hon redan hade en spis, så skulle hon få byta till något annat. Av Victor fick hon en jeansklänning och strumpbyxor med Pippi på! Victor fick ett stoort, långt paket där det var en tradare med småbilar (av morfar och Lena) och en radiostyrd lekbil av oss. Algot fick en fleecefilt med hans namn broderat på (av morfar och Lena) och en stoor spargris av Victor.


Blev ju riktigt mysigt julfirande, trots att det var i november. Lite julstämning smög sig faktiskt på emellanåt.

På söndagen åkte vi ut till Erikslund och bytte Tuvalisas spis mot duplo (kinesiskt duplo. En kopia till duplo som faktiskt funkar ihop med duplot, men var mycket billigare.). Blev en bondgård och en sats med bara bitar.
Sen åt vi en god lunch tillsammans allihopa (även min, o Lizas, kusin Johan kikade förbi). Sen började vi städa och packa ihop för att fara hem.
Tråkigt att lämna dom, men det var en kul helg vi fick ihop. Nu åker vi hem och väntar på bebis-beskedet vid nyår där nångång. Spännande!

Tuvalisa tyckte det var riktigt skönt att komma hem igen. Hem till sitt. Och det tyckte vi också. Borta bra, men hemma bäst är nog den här familjens säkra motto!

Algot har ju såklart världens bästa storasyster. Hon pussar på honom, kramar honom. Ser till så han får nappen när han gråter och filten på sig när han ska sova. Hon lägger sej bredvid honom när han leker i gymmet, så han har lite roligare. Hon pussar och kramar alltid honom gonatt när hon ska gå och sova. Hon ser till så han alltid är med när vi ska nånstans och hon vill gärna köra hans vagn med honom i.

Sen får han lite syskonkärlek när hon drar honom i örat, snor av hans strumpor, kramar lite för hårt, slår till honom lite eller drar han i håret. Men lite måste han väl tåla. Han har vant sig ganska snabbt vid att det kan bli lite hårdhänt när hon kommer i närheten.

Men nu har han även börjat le när hon busar med honom eller kramar honom. Han har, enda sedan han föddes nästan, tittat efter henne hela tiden.

Hon vill helst inte alls att han ska sova, utan vill att han ska vara vaken, nära i samma rum. Så vi försöker se till så han får sova en stund själv i spjälsängen, men det är inte lätt när hon så gärna vill kika till honom och då väcker honom när hon klättrar på spjälsängen och drar lite i honom.

När han ligger kvar i sängen på morgonen så far hon dit så fort hon hör att han börjat vakna. "Hätta Agot" säger hon och är vid hans sida på en millisekund. Tar av honom täcket och säger glatt "Agot kova tärdit". ( = Algot sova färdigt).

När han ligger under sitt babygym vill hon gärna göra honom sällskap, slå på djuren så dom låter och trycka på spelemusen så den splar. Algot delar nöjt med sig utrymmet under gymmet och kikar på alla dinglande, spelande figurer och storasysters armar som far över honom.

Ja, dom är mina goa småpluttar!

Tillsammans kan dom nog leda varandra bra på livets väg!

 

När Lukas kommer har ju fian alltid lika kul. Vi stämde kvälls-lekdejt och käkade kvällsmat och hade sen popcorn-mys!