Tuvalisas första dagar
Onsdag 13:e
Efter förlossningen gick vi över till BB. Krille tog vår "lilla" packning och jag drog den lilla nyfödda underbara varelsen i sjukhusets babysäng på hjul.
Det gjorde lite småont att ta sig upp och gå. Men jag kännde att jag behövde röra lite på mig.
På BB sa dom att vi skulle få dela rum, för det fanns inget eget till oss. Krille skulle heller inte få stanna kvar, för det fanns inte plats. Men jag vägrade låta honom lämna min sida. Så den natten sov vi alla tre ihopträngda i sängen. Vi sov egentligen inte mycket alls, utan låg och beundrade den lilla som låg där emellan oss. Vem var hon? Är hon verkligen äntligen här!? Tänk att vi skapat världens sötaste lilla tjej!
Vi bara låg där, titta på henne och på varandra och bara fylldes av lycka. Vi behövde ingen sömn den natten!
Torsdag 14:e
Amningen vill inte riktigt komma igång. Hon greppar inte min bröstvårta. Jag känner mig lite förtvivlad. Jag kan inte ge henne mat! Hon gråter...är nog hungrig. En sköterska kommer med ett mellanlägg (amningsnapp) som en räddande ängel. Amningen funkar på en gång. Mjölken börjar rinna till (som jag nästan tvivlat på att jag ens hade..) och jag kan ta henne i min famn, mata henne! Bland det underbaraste jag upplevt! Den närheten, värmen, kärleken till henne! Jag vill aldrig släppa henne!
Den natten åker Krille hem och sover. För att få smälta allt och sova lite. Jag vill bara gråta när han ska åka, men jag samlar mig. Jag är inte sån. Inte blödig och fjantig. Han behöver åka hem.
Jag sover inte mycket den natten heller. Håller henne tätt intill mig, nära, hela natten. Rädd att annars vakna upp och hon inte ska finnas där, som om allt var en dröm...
Fredag 15:e
Vi börjar känna oss rastlösa. Amningen och allt annat fungerar så bra, så vi frågar om vi kan få åka hem idag istället för imorgon.
Efter sköterskan rådfrågat barnmorskan anser dom att det är okej. Hon mår ju bra. De tre dagarna vi skulle stanna var för att hon var så liten och för att dom ville se att hon mådde bra.
Så vi får göra läkarundersökningn, hörseltestet och PKU-provet. Hörseltestet var bra och läkaren undersöker henne och informerar att hon har två blödningar i huvudet. Ofarligt, men kan ta upp till några månader innan dom försvinner. Men hon har inte ont alls av det, så vi skulle bara låta det vara. Sålänge har hon hjärthuvud. Vårt lilla hjärta!
PKU-provet var hemskt! Dom stack henne i handen och klämde och klämde ut blod ur hennes lilla hand. Hon skrek och var alldeles förtvivlad och ledsen. Det skar i mitt hjärta!
Tröstade henne när det var över. Höll henne nära och ömt. Pussade bort det onda. Vill aldrig se nån göra så igen!!!
Efter testerna fick vi åka hem. Hem till tryggheten där man kan slappna av.
Våra "kattvakter"/vänner kom förbi en stund. Vi glömde säga att vi kom hem en dag tidigare. Men det gjorde ju inget. Blev Tuvalisas första besök.
Den kvällen somnade vi med henne mellan oss i stora mysiga sängen. Kärlek!
Lördag 16:e
Nya rutiner, ny vardag. En ny familjemedlem att lära känna. Katterna var avvaktande, men nyfikna. Hon är läskig när hon skriker eller gnyr.
Blöjorna läcker hur vi än gör. Ombyte efter ombyte. Vi måste boka tvättid. Hon har för lite kläder! Alla mini-små och dom i storlek 50 är nerkissade. Storlek 56 drunknar hon i!
Vardagen börjar infinna sig. Mata, byta blöja, hon somnar, vaknar, mata, byta blöja och nerkissade kläder, sova......
Borde jag inte vara tröttare!!??
Paul och Agneta kommer på besök. Dom blir rörda, så stolta. Jag gråter. Lycka!
Söndag 17:e
Vi är bara hemma idag. Skönt! Tar det lugnt. Infinner oss i vår nya vardag, nya rutiner, nya liv.
Tvättade igår, så nu har hon några ombyten igen.
Upptäcker hennes egenskaper och egenheter dag för dag. Hur kan man vara så liten!? Så underbar! Som en docka. Små händer, små fötter.
Pappas profil, mina ögon, mosters ansikte, mörka dragen från morfar, farfars tår, mormors händer...kan man se sånt så tidigt!!??
Hennes underbara kalufs. Så mycket hår. Allt på henne är bara så fint. Hon är finast i världen!
Måndag 18:e
Återbesök till BBH. Hon vägdes, hade gått ner från 2605 gram till 2480 gram. Lagom. Gulsoten hade ökat, så hennes värde mättes. Dom tar ytterligare ett PKU-prov.
Denna gång går det bättre. Den här sköterskan var säkrare än den förra. Men det kommer för lite blod ur henne hans, så dom får sticka om i foten istället.
Skönt när det är över! Kommer aldrig att vänja mig vid att se blod tas från min älskling!
Dom informerar om att dom ska ringa när PKU-provet kommit tillbaka.
Vi köper Prematur-blöjor på Apoteket och åker sedan ut till Birsta.
En sväng in på IKEA och småhandlar lite. Sen en liten matstund i familjerummet i Birsta City. Bra initiativ att bygga ett sånt. (Kunde dock haft blöjbytet på toaletterna eller mera avskiljt).
Vi shoppar lite kläder till lillan. Storlek 50, även om det är lite stort. Men vi behövde verkligen kläder till henne.
Gör ett snabb-besök på mitt jobbs butik där. Alla älskar henne! Dom är förundrade att hon är så liten!
När vi sen ska åka hem blir det för mycket för henne, hon gråter hela vägen hem. Jag sitter förtvivlad med gråten i halsen för att jag inte ger henne mat när hon är hungrig.Vägen hem har aldrig tagit så lång tid.
Väl hemma när jag lägger henne mot mitt bröst och hon äntligen får mat börjar jag gråta. Det blev för mycket. För mig. Vet att hon klarar sig, var ju bara en stund. Men jag kännde mig så eak mot henne. Ska jag bli en sån där fjantig, blödig morsa!?
Kvällen blev en lugn hemmakväll. Jag gosade och myste med henne så mycket jag bara kunde. Som om jag hade dåligt samvete...
Tisdag 19:e
Återbesök på BBH igen angående gulsoten. Hennes värden hade, tack och lov, sjunkit. Var 280 igår. Vid 300 läggs man in i två dagar för att sola henne i solsäng. Hennes värden hade sjunkit till 241, så vi blev utskrivna från BB. Lättade att slippa läggas in igen.
Åkte förbi farfar Paul och hjälpte till att flytta några garderober. Eller ja, dom flyttade garderober och jag och Tuvalisa kikade på de nylagda golven. Det kommer bli fint!
Onsdag 20:e
Grattis på 1 veckasdagen sötnos!
En vecka har du funnits hos oss! En vecka har du förgyllt varenda sekund av vårt liv.
Vi kunde inte vara lyckligare!
Efter förlossningen gick vi över till BB. Krille tog vår "lilla" packning och jag drog den lilla nyfödda underbara varelsen i sjukhusets babysäng på hjul.
Det gjorde lite småont att ta sig upp och gå. Men jag kännde att jag behövde röra lite på mig.
På BB sa dom att vi skulle få dela rum, för det fanns inget eget till oss. Krille skulle heller inte få stanna kvar, för det fanns inte plats. Men jag vägrade låta honom lämna min sida. Så den natten sov vi alla tre ihopträngda i sängen. Vi sov egentligen inte mycket alls, utan låg och beundrade den lilla som låg där emellan oss. Vem var hon? Är hon verkligen äntligen här!? Tänk att vi skapat världens sötaste lilla tjej!
Vi bara låg där, titta på henne och på varandra och bara fylldes av lycka. Vi behövde ingen sömn den natten!
Torsdag 14:e
Amningen vill inte riktigt komma igång. Hon greppar inte min bröstvårta. Jag känner mig lite förtvivlad. Jag kan inte ge henne mat! Hon gråter...är nog hungrig. En sköterska kommer med ett mellanlägg (amningsnapp) som en räddande ängel. Amningen funkar på en gång. Mjölken börjar rinna till (som jag nästan tvivlat på att jag ens hade..) och jag kan ta henne i min famn, mata henne! Bland det underbaraste jag upplevt! Den närheten, värmen, kärleken till henne! Jag vill aldrig släppa henne!
Den natten åker Krille hem och sover. För att få smälta allt och sova lite. Jag vill bara gråta när han ska åka, men jag samlar mig. Jag är inte sån. Inte blödig och fjantig. Han behöver åka hem.
Jag sover inte mycket den natten heller. Håller henne tätt intill mig, nära, hela natten. Rädd att annars vakna upp och hon inte ska finnas där, som om allt var en dröm...
Fredag 15:e
Vi börjar känna oss rastlösa. Amningen och allt annat fungerar så bra, så vi frågar om vi kan få åka hem idag istället för imorgon.
Efter sköterskan rådfrågat barnmorskan anser dom att det är okej. Hon mår ju bra. De tre dagarna vi skulle stanna var för att hon var så liten och för att dom ville se att hon mådde bra.
Så vi får göra läkarundersökningn, hörseltestet och PKU-provet. Hörseltestet var bra och läkaren undersöker henne och informerar att hon har två blödningar i huvudet. Ofarligt, men kan ta upp till några månader innan dom försvinner. Men hon har inte ont alls av det, så vi skulle bara låta det vara. Sålänge har hon hjärthuvud. Vårt lilla hjärta!
PKU-provet var hemskt! Dom stack henne i handen och klämde och klämde ut blod ur hennes lilla hand. Hon skrek och var alldeles förtvivlad och ledsen. Det skar i mitt hjärta!
Tröstade henne när det var över. Höll henne nära och ömt. Pussade bort det onda. Vill aldrig se nån göra så igen!!!
Efter testerna fick vi åka hem. Hem till tryggheten där man kan slappna av.
Våra "kattvakter"/vänner kom förbi en stund. Vi glömde säga att vi kom hem en dag tidigare. Men det gjorde ju inget. Blev Tuvalisas första besök.
Den kvällen somnade vi med henne mellan oss i stora mysiga sängen. Kärlek!
Lördag 16:e
Nya rutiner, ny vardag. En ny familjemedlem att lära känna. Katterna var avvaktande, men nyfikna. Hon är läskig när hon skriker eller gnyr.
Blöjorna läcker hur vi än gör. Ombyte efter ombyte. Vi måste boka tvättid. Hon har för lite kläder! Alla mini-små och dom i storlek 50 är nerkissade. Storlek 56 drunknar hon i!
Vardagen börjar infinna sig. Mata, byta blöja, hon somnar, vaknar, mata, byta blöja och nerkissade kläder, sova......
Borde jag inte vara tröttare!!??
Paul och Agneta kommer på besök. Dom blir rörda, så stolta. Jag gråter. Lycka!
Söndag 17:e
Vi är bara hemma idag. Skönt! Tar det lugnt. Infinner oss i vår nya vardag, nya rutiner, nya liv.
Tvättade igår, så nu har hon några ombyten igen.
Upptäcker hennes egenskaper och egenheter dag för dag. Hur kan man vara så liten!? Så underbar! Som en docka. Små händer, små fötter.
Pappas profil, mina ögon, mosters ansikte, mörka dragen från morfar, farfars tår, mormors händer...kan man se sånt så tidigt!!??
Hennes underbara kalufs. Så mycket hår. Allt på henne är bara så fint. Hon är finast i världen!
Måndag 18:e
Återbesök till BBH. Hon vägdes, hade gått ner från 2605 gram till 2480 gram. Lagom. Gulsoten hade ökat, så hennes värde mättes. Dom tar ytterligare ett PKU-prov.
Denna gång går det bättre. Den här sköterskan var säkrare än den förra. Men det kommer för lite blod ur henne hans, så dom får sticka om i foten istället.
Skönt när det är över! Kommer aldrig att vänja mig vid att se blod tas från min älskling!
Dom informerar om att dom ska ringa när PKU-provet kommit tillbaka.
Vi köper Prematur-blöjor på Apoteket och åker sedan ut till Birsta.
En sväng in på IKEA och småhandlar lite. Sen en liten matstund i familjerummet i Birsta City. Bra initiativ att bygga ett sånt. (Kunde dock haft blöjbytet på toaletterna eller mera avskiljt).
Vi shoppar lite kläder till lillan. Storlek 50, även om det är lite stort. Men vi behövde verkligen kläder till henne.
Gör ett snabb-besök på mitt jobbs butik där. Alla älskar henne! Dom är förundrade att hon är så liten!
När vi sen ska åka hem blir det för mycket för henne, hon gråter hela vägen hem. Jag sitter förtvivlad med gråten i halsen för att jag inte ger henne mat när hon är hungrig.Vägen hem har aldrig tagit så lång tid.
Väl hemma när jag lägger henne mot mitt bröst och hon äntligen får mat börjar jag gråta. Det blev för mycket. För mig. Vet att hon klarar sig, var ju bara en stund. Men jag kännde mig så eak mot henne. Ska jag bli en sån där fjantig, blödig morsa!?
Kvällen blev en lugn hemmakväll. Jag gosade och myste med henne så mycket jag bara kunde. Som om jag hade dåligt samvete...
Tisdag 19:e
Återbesök på BBH igen angående gulsoten. Hennes värden hade, tack och lov, sjunkit. Var 280 igår. Vid 300 läggs man in i två dagar för att sola henne i solsäng. Hennes värden hade sjunkit till 241, så vi blev utskrivna från BB. Lättade att slippa läggas in igen.
Åkte förbi farfar Paul och hjälpte till att flytta några garderober. Eller ja, dom flyttade garderober och jag och Tuvalisa kikade på de nylagda golven. Det kommer bli fint!
Onsdag 20:e
Grattis på 1 veckasdagen sötnos!
En vecka har du funnits hos oss! En vecka har du förgyllt varenda sekund av vårt liv.
Vi kunde inte vara lyckligare!
Kommentarer
Trackback
