Från hallonbebis till levande knodd

Tuvalisa är så duktig på o prata nu. Hon försöker härma det man säger. Och sen har hon vissa ord som hon förstår och säger själv.
Hon säger:
kacka och gogurt  =macka och youghurt
elling  = välling
bapp  = napp
kocka  = docka
hej å  = hejdå
Tidde  = Thilde
kiss  = byta blöja
natt  = gonatt
Tilli  = Tuvalisa
tittut
pappa
mamma
hejje
Du
tut tut

djurläten; mao, muuu, voff voff, bää.


Får nog fylla på listan allt eftersom, för minns inte allt hon säger. För däremellan babblar hon ju på lika mycket som vanligt. Hon är en liten pratkvarn.
En glad liten pratkvarn!

Jag är sååå lycklig att jag har min lilla skrota. Hon förgyller verkligen varenda liten dag!
På mornarna brukar vi alltid byta blöja direkt när vi tagit upp henne. Men nu vill hon inte läggas ner på skötbordet direkt, utan hon vill kramas en stund först. Ungefär som att hon saknat en för att hon sovit så många timmar på natten. Det är underbart! Hon kramar verkligen hårt också. Klamrar fast och gosar in sej i ens famn.
Pussar får man däremot bara ibland. Förut fick man hela tiden. Men nu är det mest dockorna, gosedjuren och andra barn (och såklart farmor o farfar) som får pussar. Slängpuss kan man få om man ger en till henne.

Hon är verkligen duktig på sina rutiner. Hon går till sin matstol när hon är hungrig, knackar på skötrumsdörren när hon har kissat i blöjan, ställer glaset hon druckit ur på diskbänken, hjälper till att packa ur matkassen och ställer det i kylen, stänger dörrar när man går ut ur rummen (men bara dom vi brukar ha stängda), myser ner sig i soffan och drar över sig filten....ja hon gör en massa sånt. Allt man gör bli observerat och efterhärmat. Man får tänka på vad man gör och vad man säger. Säger man något hon inte förstår tänker hon en stund och höjjer sen lite på ögonbrynet när hon kommer på vad hon ska göra.

Hon är så go när hon vet precis vart tåget från adventskalendern ska stå. Det ska ju stå i hennes hylla i hennes rum. Så när hon får en tågvagn i kalendern tar hon den och kikar lite på den, går till sitt rum och väntar på att man ska lyfta upp henne så hon når att ställa vagnen på hyllan. Så kikar hon på tåget och klappar händerna åt sig själv. Sötnosan!
(hon får nämligen ett komplett födelsedagståg i kalendern, med en vagn i taget. Så vissa dagar är det en tågvagn och vissa något annat spännande.)

Tänk vad man förundras över alla hennes framsteg. Även dom där smågrejjerna.